Den könsstympade laxhanen slår till igen

Döms du som skyldig i domstolen, eller bara vill slippa domstolsprocessen och erkänner dig skyldig, är det här du hamnar. Bara lugn. Innanför dessa taggtrådsbeklädda cementväggar finner du tillräckligt med gäng, droger, våld och maktkamper för att hålla dig sysselsatt hela strafftiden. Så länge du inte åkt in för ett sexualbrott brukar de andra fångarna låta dig vara. Det viktigaste är, som alltid: sköt ditt eget, håll dig ur vägen och visa respekt. Då överlever du säkert ... Men på det sättet tjänar man ju inga pengar! Fängelset är en egen värld – en värld full av möjligheter. De flesta kommer ut starkare än de var innan.
Användarvisningsbild
Stefan Börjesson
Inlägg: 12
Blev medlem: mån 01 okt 2018, 18:55

Den könsstympade laxhanen slår till igen

Inlägg av Stefan Börjesson » ons 31 okt 2018, 16:17

"Schack matt."
Stefan läste av brädet, bet sig i läppen och kliade sig på näsan. "Hmm ..."
"För helvete, Stefan", sade Milo, "det är schack matt."
"Mhm..."
"Igen."

De satt i fängelsets bibliotek. Utanför hördes mumlande röster, svordomar och skratt. Stefans naivitet hade tjänat honom väl den första tiden i fängelset; ingen depression i annalkande, istället lyste möjligheternas stjärna upp vägen framför honom.

Kåken vimlade av utsiktslösa busar och mer eller mindre organiserade gäng. Stefan kände igen några av namnen från utsidan – namn han hört på avstånd, i rykten och vandringssägner. Plitarna var okej; inte som i staterna, utan lugnare på något sätt. Kanske hade de lägre lön än amerikanarna. Stället i sin helhet var generellt mer städat än han föreställt sig – åtminstone på utsidan.

Stefan puttade omkull sin kung och lade händerna bakom huvudet. "Det var då fan också. Hade jag inte vetat hur jävla lat du är så kunde jag ha trott att du tränat i smyg." I andra änden av rummet såg han hur två fångar tittade sig skyldigt omkring medan de lät någonting i deras händer byta ägare. Han tittade på den plit som för närvarande stod posterad i rummet. Han stod med ryggen mot väggen och scannade rummet efter fuffens – eller låtsades scanna rummet efter fuffens. Det var svårt att avgöra.

De två fångarna skildes åt. En gick ut medan den andra tog första bästa bok från en av bokhyllorna och satte sig ner vid ett bord. Stefan sneglade under bordet och såg hur killens hand fann sin väg in under den marinblå luvtröjan och ner i kalsongerna. Ansiktet pryddes av ett kort men fluffigt rött skägg och skallen var rakad – eller flintskallig. Det var svårt att avgöra.

"Du. Ögonen på mig."
Stefan vände sig hastigt mot Milo. "V–va?"
"Jag har lovat att beskydda dig här inne, så då vill jag att du håller ögonen på mig."
Stefan sneglade mot mannen igen – som om han var socker från en vaniljbulle som Stefan inte fick slicka från sina läppar. "J–jag bara–"
"Kom. Vi går nu." Milo ställde sig upp och började plocka ner pjäserna i den lilla lådan.
"Va fan, hur länge ska vi hålla på såhär? Vi har inte fått något gjort på flera veckor. Laxhonorna strömmar omkring mig som i en jävla fors om våren, och jag sitter här som en könsstympad laxhane och tittar på när de andra pippar pitten blå. Det finns stålar att tjäna här, fattar du?"
"Inte om de andra laxjävlarna sticker ner oss."
"Laxar kan inte sticka, Milo. De har en näbb."

Rödskägg ställde sig upp, lade tillbaka boken i hyllan och började gå mot dörren. Pliten ägnade honom inte en blick – vilket gjorde Milo osäker. Mannen med skägget var sannolikt en knutte, en Blood Hog eller från något annat mindre gäng. Deras närvaro var stark innanför fängelsets väggar och det var bäst att hålla sig ur vägen.

"Ursäkta mig", sade Stefan och tog tag i mannens arm. Pliten vände sig genast om och mannen stannade. Milo satte salivet i halsen. "Jag behöver byta några ord med din ... chef. Gärna idag om det går bra."

Mannen med det fluffiga skägget grep tag om Stefans hand och klämde åt så att den knastrade. Pliten såg på medan Rödskägg drog loss den från sin arm och synade Stefan med sina ljusblå ögon.

Ljudet från klockan som tickade på väggen fick tag i Stefans uppmärksamhet och han tyckte sig höra hur slagen ekade i rummet. Smärtan i handen sköt som en blixt genom armen. Han slet åt sig handen och gömde den i armhålan medan han bet ihop och kände ögonen tåras. "J–ja alltså ... jag har ett ...", han slängde en blick åt plitens håll och sänkte rösten, " ... ett affärserbjudande, s–som jag tror att ni skulle finna mycket tilltalande."