"Min kusin sa att han va cool."

[Stefan Börjesson]

kl: 01.47
Lördag 13 oktober 2018

"För helvete, Einar! Dra ut fingret!"
"Jag kan inte! Det har f–fastnat ..."

Stefan slängde några blickar omkring sig innan han smög fram från sitt gömställe och slet tag i kamratens arm.

"Aaaj! Vad gör du–"
"Jag drar loss din–"
"Den sitter fast säger jag ju! Fan, jag tror en sena gick av!"
"Äh, sluta grina! "

De hörde motorljud runt hörnet och Stefan slängde sig ner bakom en buske. Einar tryckte sig mot bankomaten och försökte bli ett med den. När bilen kört förbi öppnade han munnen. "Såg de oss tror du?"
"Jag vet inte", sade Stefan och borstade av sina vita byxor. "Men det börjar bli dags att dra nu."
"Dra? Jag sitter fast!"
"Vad fan skulle du in med fingret där och göra då?"
"Han sa att jag skulle stoppa in kortet här så skulle maskinen flippa ur och börja spruta ut stålar. Det var stensä–"
"Stensäkert, jag vet. Men varför tryckte du in fingret?"
"Det gjorde jag inte, det bara åkte in."
"Har du aldrig använt en bankomat tidigare?"
"Jo, men ..."
"Han blåste dig."
"Va?" Einar tittade på sin hand. Det lilla han såg av fingret började blå blått. "Men ..."
"Jag är ledsen."
”Men min kusin sa att han var cool–"
”Kusin? Vem då, Vladi?”
”Ja.”
Stefan såg på vännens hand och suckade. ”Det var uppenbart från början. Han lurade dig. Jävla Adolf. Men vi ska ge igen på den jäveln." Stefan spottade på marken. "Förlorar du ditt finger till den där maskinen så ska vi ge igen på den jäveln så att han gråter blod, så är det."
"August heter han. Men, v–varför följde du med mig om du visste att det inte skulle funka? Det var ju du som sa att jag skulle prova. Du var ju där när han berättade–"
"Jag ville ju se om det skulle funka såklart."
"Men du visste ju att–"
"Såja, sluta snacka nu. Vi måste–"
Han frös till.
Blev stillastående.

Einar såg på sin vän. "Stefan?"
"Schhh ... Hör du?" Stefan höll upp handen framför sin vän och vindade utan att blinka.
"Hör ... vad då?" viskade Einar.
"Det är snuten."
"Åh nej, hur vet du–"
"Det är alltid de." Stefan tog ett skutt och slet tag i Einars arm än en gång.
"Aj!"
"Vi måste få loss fingerhelvetet Einar, även om det går av!"
"Vad? Nej, vänta– Aaaj!"
"Draaa!"
"Neeej! Varför är det så viktigt? Sluta, sluta, sluta ... Jag är bara en klantskalle som har fastnat med fingret, polisen kommer inte göra nåt, jag skulle bara ta ut en hunka."
"Med ett modifierat kreditkort på insidan av maskinen? Jag tror inte det."

Einar stretade emot när hans vän slet och drog i armen för att få loss den. "Aj, snälla, skit samma, jag tar smällen, jag tar den. Jag vill inte förlora fingret."
Nu hörde även Einar sirenerna och han svalde. "Åh nej ..."
"Såja", sade Stefan. "Kom igen nu. Spotta på fingret!"
"Spotta?"
"Glidmedel för fan! Äsch, flytta på dig!" Stefan harklade sig och snörvlade så att det skorrade i kraniet och spottade ut en slemsalva över Einars hand. "Sådär ja, dra nu!" Han satte upp foten mot maskinen och drog.

Einar skrek av smärta och kände hur balansen gav vika. Han blev illamående. Nu ekade sirenerna mellan husen. "Kom ... igen ... då ... fingerhelvete ..."

Stefan morrade mellan stängda käkar. Tillslut lossnade handen och de två vännerna föll baklänges ner på betongen.

"Woah, va fan, är vi loss?" frågade Einar som om han just vaknat ur en lång natts sömn.
"Vi är fria, Einar."

Stefan slet med sig sin vän runt hörnet. Blåljuset målade husväggarna omkring dem och de slängde sig in i en buske när de förstod att polisbilen när som helst skulle dyka upp runt hörnet. En avbruten gren slet sönder Stefans vita kavaj och skrapade upp ett sår i midjan. Han muttrade tyst för sig själv och försökte dränka smärtan med att bita ihop hårt med tänderna. Einar gömde sig bakom sin vän och kikade fram över hans axel.
Blåljusen och sirenerna blev allt intensivare och när bilen körde ut mellan husen och försvann in på nästa gata igen tittade de båda på varandra.

"En ambulans?"
"Hjälp!" skrek Einar.
"Vadå hjälp?" skrattade Stefan lättat. "Det var en ambulans för helvete."

Einar höll upp sin hand framför Stefan.
Den hade fyra fingrar.
Där det femte skulle ha suttit var det fullt med blod, och mer pumpade ut ur hålet. Stefan tyckte det såg ut som en liten chokladmaskin som pulserade ut tjock, mörk choklad vidare ner i en uppsamlingsskål där man kunde doppa en jordgubbe, eller ett hallon, eller en–

"Jag förblöder!" Einars skrik väckte Stefan ur sin fantasi.
"Schhh för fan, tyst!"
"Gör något då!"

Stefan bet sig i läppen och försökte komma på något smart. Han bet så att det stack – det kändes som att Einars finger inte spelade så stor roll då, vilket det naturligtvis ändå gjorde. "Kom."

De smög ner till bankomaten igen och jo visst, där satt fingret.
"Är ... är det där mitt blod?" frågade Einar.
"Nejdå", sade Stefan. "Bry dig inte om det."
"Och ... det där är mitt finger." Han tittade ner på sin hand igen, och sedan på sitt finger. Plötsligt blev han sjövild och slängde sig över maskinen och krafsade efter fingret.
"Sluta ... sluta Einar. Glöm det."
"Det är mitt finger! Det där är jag!"
"Kom nu." Han försökte dra med sig Einar men han stretade emot. Då slet Stefan tag i kragen på honom och drog till så att han föll ner på marken. Han satte knät på bröstet på honom och lyfte på hans lugg så att han kunde se ögonen som gömde sig där under. "Du måste till sjukhus. Nu. Förstår du?"
"J... ja ..."
"Bra." Han lyfte upp sin kompis igen, brydde sig inte om att hans vita kostym nu var mer röd än vit. Han slet av en ärm från den och surrade den runt Einars finger. "Håll hårt på där nu så, så blir det säkert bra.
"Kommer jag att dö, Stefan?"
"Nejdå. Du är för ung. Gud vill ha dig levande."
"Okej."

Just som de kom ner till spårvagnshållplatsen kom en spårvagn. "Se där. Jag sa ju det. Gud."
När den stannat och dörrarna öppnades följde Stefan inte med Einar in. "V–vad gör du? Kommer du inte?"
"Vänta lite", sade Stefan och slet av den andra kavajärmen och kastade den i en soptunna intill. Han tog på sig kavajen, som nu blivit en väst, rättade till kragen och knakade med nacken från sida till sida innan han klev på spårvagnen. Blickarna från människorna som stirrade på den blodiga duon blängde han enkelt ner till golvet igen.
"Man kan inte gå runt och se ut hur som helst, Einar. Speciellt inte när man är täckt av blod."
__________

Önskemål

- Einar som en NPC – kusin till Vladi (medlem i 414-kartellen i organisationsforumet). Stefans vän. Lojal men något korkad.
- August som kontakt – någon sorts innovativ lös figur som blåst Einar.
– Einar har förts till sjukhus och plåstrats om där. Har förlorat ett finger och en hel del blod.
– Einars finger, modifierade kontantkort och således hans DNA utspritt över hela brottsplatsen.

[Blackfoot]

Önskemål

- Einar som en NPC – kusin till Vladi (medlem i 414-kartellen i organisationsforumet). Stefans vän. Lojal men något korkad. Beviljad
- August som kontakt – någon sorts innovativ lös figur som blåst Einar. Beviljad
– Einar har förts till sjukhus och plåstrats om där. Har förlorat ett finger och en hel del blod. Beviljad, MEN en hel spårvagn har sett två blodiga, vad-som-ser-ut-som-pundare. PLUS kamerorna.
– Einars finger, modifierade kontantkort och således hans DNA utspritt över hela brottsplatsen. Beviljat. Lycka till!